
Till och med Elsa har tröttnat på att gå och vänta nu. "Bebis var är du?" frågar Elsa ofta och klappar mig på magen. "Bebis ska heta Alice" säger Elsa och när man frågar när hon tror bebis kommer svarar hon "bebis kommer om en timme". Den där timmen känns oerhört lång nu och det känns faktiskt lite jobbigt att gå och vänta. Med Elsa som överraskade oss och kom nio dagar tidigt infann sig aldrig den här väntan på samma sätt så det var lättare. Nu går man hela tiden och tänker, kanske något händer i natt? kanske i morgon? osv.

Samtidigt som det är lite jobbigt med väntan så är det på samma gång oerhört spännande. När vi gjorde ultraljudet så frågade vi vilket kön det var men bebisen låg med navelsträngen mellan benen så barnmorskan kunde inte se något, dock sa hon "jag gissar att det är en tjej för jag kan inte se något". Jag och Mattias har ända från början haft känslan av att det kommer bli en till liten tjej men det känns ändå spännande och roligt att vi inte vet. Tjej eller kille spelar egentligen ingen roll, vi blir lika glada vad det än blir.
Nu håller vi tummarna och hoppas hoppas att något händer snart, kanske redan i natt?
Nu håller vi tummarna och hoppas hoppas att något händer snart, kanske redan i natt?
Moster har oxå tröttnat på att vänta, nu får bebisen komma, spänningen är olidlig!!!
SvaraRaderaTänker på er, Linda!!! Kramar från Kerstin & Oscar
SvaraRadera