Men vad jag längtar hem!
Skickat från min HTC
Det här är en blogg för vänner och familj där ni kan läsa om vad som händer i våra liv!
31 januari, 2012
29 januari, 2012
Nalle
Den här jätte fina nallen, en samlarnalle ifrån Bukowski, fick Elsa ifrån City Gym. Jätte gullig, på foten står det "Välkommen till världen". Elsa tackar så mycket :)!
Helgen
Helgen passerade i ett rasande tempo, känns i och för sig som alla dagar passerar förbi super fort numera. Det är inte mycket man hinner göra mer än att byta blöjor, amma och sova, men jag klagar inte, det är underbart!
Vi hann i alla fall åka ut på ytterligare en shoppingtur med lilla Elsa. Vi är på jakt efter ett nytt köksbord med stolar så vi var runt på lite olika möbelaffärer och kollade. Vi hittade ett jätte fint runt, vitt matbord med svarta skinnstolar på Blooms som vi funderar på att köpa. Ni ser det här!
I dag testade vi också ett nytt recept på kycklingpaj, supergott och enkelt! I ett vanligt pajskal la vi grillad kyckling, curry, purjolök, paprika, champinjoner, banan, grädde och ost och sedan in i ugnen. I helgen åt vi även min nya favoritefterrätt Panna Cotta, så gott så man kan inte få nog!
Vi hann i alla fall åka ut på ytterligare en shoppingtur med lilla Elsa. Vi är på jakt efter ett nytt köksbord med stolar så vi var runt på lite olika möbelaffärer och kollade. Vi hittade ett jätte fint runt, vitt matbord med svarta skinnstolar på Blooms som vi funderar på att köpa. Ni ser det här!
I dag testade vi också ett nytt recept på kycklingpaj, supergott och enkelt! I ett vanligt pajskal la vi grillad kyckling, curry, purjolök, paprika, champinjoner, banan, grädde och ost och sedan in i ugnen. I helgen åt vi även min nya favoritefterrätt Panna Cotta, så gott så man kan inte få nog!
Filmtips
![]() |
| Foto: www.lovefilm.se |
Kan samtidigt passa på och tipsa er om Lovefilm som vi är med i. En slags filmklubb på nätet där man kan hyra film och få filmerna hem i brevlådan. När man har sett dem så skickar man bara tillbaks dem och så kommer nästa film på ens egen lista hem till en. På så vis har man så gott som alltid en film hemma att se, vilket är toppen!
27 januari, 2012
Tillbaka på jobbet
Tänk vad tio dagar går fort och plötsligt så är man tillbaka på jobbet. Jobbar idag Fredag och sen helg igen så det känns ändå som en smygstart. Hoppas att det går bra för L och E idag, men det tror jag att det gör. Hörde rykten om att de kanske skulle ta en sväng förbi CityGym och hälsa på pappa så jag håller tummarna. Nä dax att kränga i sig en balja kaffe och komma in i matchen.
Önskar alla en bra dag.
Önskar alla en bra dag.
26 januari, 2012
Napp och bad
Det verkar numera som om Elsa och nappen kommer överens. Hoppas hon kommer överens med badbaljan ikväll då det blir ett premiärdopp
Skickat från min HTC
Skickat från min HTC
25 januari, 2012
Elsas första shoppingtur
Idag hade vi installatörer av direktfiber hemma hos oss som skulle borra och montera i några timmar så då passade vi på och åkte i väg i några timmar och tog Elsa med oss på hennes första shoppingtur! Vi var till Ikea, Rusta och Ica Maxi. Elsa var hur snäll som helst och låg och sov i vagnen nästan hela tiden, då och då öppnade hon ögonen och tittade sig omkring för att sedan somna om igen.
Elsa är snart två veckor och för varje dag görs det små framsteg. I början kändes det som vi inte gjorde något annat än att amma och sova. Vissa dagar ammade jag varannan timme dygnet runt och nätterna var till och från lite besvärliga då hon inte riktigt ville komma till ro. De senaste dagarna har vi ammat var tredje-fjärde timme dygnet runt och vissa nätter sover hon till och med fem timmar i streck, vilket har varit otroligt skönt. Hon börjar vara vaken mer och mer och sitter och tittar eller ligger och sprattlar några timmar varje dag. Skötbordet avskyr hon och ofta får hon skrikattacker just då vi ska byta blöja, vilket man inte riktigt förstår då det borde vara skönt för henne att få en ren blöja kan man tycka. På dagarna sover hon gott för sig själv i spjälsängen men på nätterna vill hon ligga så nära oss som möjligt, gärna hud mot hud. Vi sover med nestet mellan oss i sängen om nätterna och oftast går det bra att hon ligger där annars ligger hon alldeles intill mig och sover. Så småningom ska vi försöka få henne att bli trygg att sova i spjälsängen även på natten, men det krävs nog lite träning innan vi är där. Napp har vi börjat ge henne, men hon har inte riktigt förstått vitsen med att suga på den så den spottar hon ut ganska så snabbt, men det krävs nog lite träning även där innan hon tar den.
Det känns fortfarande som vi lever i vår lilla lyckobubbla med otroligt mycket känslor och kärlek. Känns som man aldrig kan se sig mätt på vårt lilla knyte, vi kan ligga i timmar och titta på henne och hålla henne i våra armar. Kärleken som man känner för sin lilla bebis är helt enorm. På ett vis känns det som hon alltid har varit hos oss och på samma gång kan man inte förstå att hon faktiskt har legat i min mage i nio månader! Det känns helt oerhört ofattbart och känslosamt och lyckan går helt enkelt inte att beskriva!
Elsa är snart två veckor och för varje dag görs det små framsteg. I början kändes det som vi inte gjorde något annat än att amma och sova. Vissa dagar ammade jag varannan timme dygnet runt och nätterna var till och från lite besvärliga då hon inte riktigt ville komma till ro. De senaste dagarna har vi ammat var tredje-fjärde timme dygnet runt och vissa nätter sover hon till och med fem timmar i streck, vilket har varit otroligt skönt. Hon börjar vara vaken mer och mer och sitter och tittar eller ligger och sprattlar några timmar varje dag. Skötbordet avskyr hon och ofta får hon skrikattacker just då vi ska byta blöja, vilket man inte riktigt förstår då det borde vara skönt för henne att få en ren blöja kan man tycka. På dagarna sover hon gott för sig själv i spjälsängen men på nätterna vill hon ligga så nära oss som möjligt, gärna hud mot hud. Vi sover med nestet mellan oss i sängen om nätterna och oftast går det bra att hon ligger där annars ligger hon alldeles intill mig och sover. Så småningom ska vi försöka få henne att bli trygg att sova i spjälsängen även på natten, men det krävs nog lite träning innan vi är där. Napp har vi börjat ge henne, men hon har inte riktigt förstått vitsen med att suga på den så den spottar hon ut ganska så snabbt, men det krävs nog lite träning även där innan hon tar den.
Det känns fortfarande som vi lever i vår lilla lyckobubbla med otroligt mycket känslor och kärlek. Känns som man aldrig kan se sig mätt på vårt lilla knyte, vi kan ligga i timmar och titta på henne och hålla henne i våra armar. Kärleken som man känner för sin lilla bebis är helt enorm. På ett vis känns det som hon alltid har varit hos oss och på samma gång kan man inte förstå att hon faktiskt har legat i min mage i nio månader! Det känns helt oerhört ofattbart och känslosamt och lyckan går helt enkelt inte att beskriva!
24 januari, 2012
Zzzzzzzz
Elsa och Gus tar en tupplur! Hade jag fått plats hade jag krypit ner bredvid.
Hade hembesök ifrån BVC, allt såg bra ut och nu kan Elsa stoltsera med en vikt på 3710g, mamma har bra mat :).
Nu en film, soffhäng, chokladbollar och kaffe.
Skickat från min HTC
Hade hembesök ifrån BVC, allt såg bra ut och nu kan Elsa stoltsera med en vikt på 3710g, mamma har bra mat :).
Nu en film, soffhäng, chokladbollar och kaffe.
Skickat från min HTC
23 januari, 2012
Hurra
Inatt så var Elsa lugnet själv, sov hela natten med 3 matstunder mellan 0.00 - 10.30 så idag känner vi oss utvilade.
Sista veckan hemma innan jobbet drar igång igen.
Skickat från min HTC
Sista veckan hemma innan jobbet drar igång igen.
Skickat från min HTC
22 januari, 2012
Sov nu lille vän!
Nu har lilla Elsa fått för sig att på dagarna sover man och sen är man vaken kl 0.00 - 04.30. På dagarna så är hon hur lugn som helst.
Igår hade vi besök där vi bjöd på scones, muffins ,korv och ostar. Tack Kerstin och Oscar för den fina presenten och för trevligt sällskap.
Nu står det mat och vila på schemat så vi orkar med natten.
Skickat från min HTC
Igår hade vi besök där vi bjöd på scones, muffins ,korv och ostar. Tack Kerstin och Oscar för den fina presenten och för trevligt sällskap.
Nu står det mat och vila på schemat så vi orkar med natten.
Skickat från min HTC
21 januari, 2012
20 januari, 2012
Promenad
Premiärtur i vagnen. Elsa sov så gott och trivdes. Vi är supernöjda med vagnen som fungerar lika bra i stan som i elljusspåret.
Skickat från min HTC
Skickat från min HTC
19 januari, 2012
18 januari, 2012
Förlossningsberättelse
Här kommer min berättelse om hur lilla Elsa kom till världen.
På natten kl 01.52 torsdag 12 januari startade allting med att vattnet gick medan jag låg och sov. Det kom som en rejäl chock. Det var ju 10 dagar tidigt och jag som var så inställd på att gå över tiden (som man hela tiden hade hört att alla förstföderskor gjorde)! Med glädjekänslor blandat med panik väckte jag Mattias som for upp ur sängen och fick nog en lika stor chock som jag. Jag ringde förlossningskoordinatorn som bad oss åka in till Östra Sjukhuset morgon därpå för en kontroll men att jag annars bara skulle invänta värkarna. Om inte värkarna satte igång inom tre dygn skulle jag bli igångsatt berättade hon. Så alltså, senast om tre dygn skulle vi ha vårt lilla barn hos oss! Det kändes helt overkligt och otroligt att greppa. Nu var det äntligen på gång efter nio månaders väntan!
Jag försökte somna om men det var ju omöjligt, jag hade tusen tankar i huvudet samtidigt som jag låg på helspänn och kände efter minsta värk och hoppades av hela mitt hjärta att det skulle sätta igång. Två timmar senare kom värkarna, de var inte särskilt kraftfulla och de kom inte regelbundet. Jag tog ändå tid på dem och kunde konstatera att de kom med ca 10-15 minuters mellanrum.
På morgon därefter, runt kl 09.00 åkte vi in till Östra Sjukhuset för kontroll. Medan vi satt i bilen märkte jag att värkarna upphörde och jag blev lite besviken, men jag hade hört att det kunde vara så. De gjorde en CTG kontroll där de bl a kontrollerade barnets hjärtljud och allt såg bra ut. Jag fick åka hem igen och invänta mer värkar.
Jag gick hela dagen och väntade och väntade, och önskade inget hellre än att det skulle sätta igång. Jag kände någon liten värk då och då men det var inte alls ofta och regelbundet. Mattias åkte och jobbade kl 16 och jag kände mig på något vis hur lugn som helst. Mattias var nog lite mer orolig och övervägde in i det sista om han skulle jobba eller inte. Men jag kände att det här kan ju dröja flera dygn till så jag övertalade honom till att åka och jobba. Dagen gick och jag var alldeles upprymd. När klockan närmade sig 19.00 började värkarna igen och nu var det en helt annan typ av värk, de var mer kraftfulla och började i ryggen (svanken) och blev rätt snabbt ganska regelbundna. När man har tre verkar på tio minuter ska man åka in till Förlossningen hade vi fått veta. Men så tätt kom de inte, jag tog ändå tid på dem och kunde konstatera att de kom tätare och tätare. Jag försökte kolla på en film för att ha något annat att tänka på än smärtan men det gick inte, det blev bara mer och mer smärtsamt och tätare och tätare. Mattias ringde för att kolla om allt hade satt igång och jag berättade hur det kändes men att det säkert var flera timmar kvar så jag bad honom jobba klart. Det blev bara mer och mer smärta, till slut visste jag knappt var jag skulle ta vägen, jag stod på alla fyra på golvet och bara försökte andas mig igenom värk för värk. Mattias kom hem kort därefter, han hade åkt hem tidigare från jobbet, och jag grät av tacksamhet för nu var det nästan outhärdligt. Mattias fick massera mig över rygg och svank och det hjälpte lite, jag tog en varm dusch och det hjälpte lite också men gud så ont det gjorde! Till slut när klockan var närmare 23.00 så hade jag tre värkar på tio minuter, äntligen! Vi skulle få åka in!
Vi ringde förlossningskoordinatorn igen för att kolla vilket sjukhus som hade plats som vi skulle kunna åka in till. Men då bad koordinatorn oss att stanna hemma ytterligare, jag var ju förstföderska så det var många, många timmar kvar försäkra hon oss om! Vi skulle inte stirra oss blind på ”tre värkar på tio minuter” (som var det som alla barnmorskor och Föräldragrupp hela tiden hade instruerat oss) utan vi skulle åka in när det gjorde outhärdligt ont och jag behövde smärtlindring. Jag blev skogstokig och oerhört besviken och tänkte vadå outhärdligt ont! Hur ont är det? Allt är ju individuellt!
Jag försökte härda ut, profylax -andades mig igenom varje värk som fortfarande blev mer och mer intensiva och tätare medan Mattias masserade. Nu fick jag också feberfrossa och frös så jag skakade ena sekunden för att under nästa svettas som en galning. Runt kl 00.00 var det outhärdligt enligt mig och vi ringde koordinatorn igen. Det var fullbelagt överallt fick vi veta, men vi kunde åka till Mölndals sjukhus sa hon, om än lite motvilligt, för det lät fortfarande på henne som att hon tyckte vi kunde stanna hemma flera timmar till! Jag var fortfarande arg och ursinnig! Kändes som ingen tog oss på allvar och att alla sa olika!
När vi kom in till Mölndals sjukhus så fick vi träffa en barnmorska. Fortfarande hade jag frossa och nu började jag också spy! Allt kom upp och jag spydde på golvet och Mattias stackaren fick torka upp. De gjorde ett nytt CTG test och allt var bra med barnet och de kunde konstatera att jag hade täta värkar. Men eftersom jag inte hade sovit på ett dygn och dessutom nu var tömd på all energi så gav de mig en spruta morfin och två värktabletter och sa att vi kunde stanna över natten i ett sk ”latensrum” (ett rum där man kan sova över i väntan på förlossning) där vi kunde känna oss trygga och kunde ringa på barnmorskorna ifall att vi behövde dem. Morfinprutan skulle förhoppningsvis ta bort lite av värkarna så att jag skulle kunna somna och samla kraft. På morgonen därefter kunde vi äta frukost och sedan kontakta dem igen om inget annat hände under natten. Jag försökte sova men morfinsprutan och tabletterna gjorde inte mycket nytta. Jag tyckte värkarna nu ändrade karaktär istället. Det kändes inte lika mycket bak i ryggen utan mer att det tryckte på neråt. Mattias somnade och jag kunde typ sova i några minuter i taget mellan värkarna. Jag var helt utmattad men försökte så gått jag kunde fortsätta profylax andas mig igen värkarna samtidigt som jag hade mina inre målbilder jag fokuserade på och tänkte att en värk, var en värk närmare vår lilla ”Mini”. Jag var fortfarande arg över koordinatorns prat om outhärdligt ont och låg och funderade på hur mycket outhärdligt ont egentligen var och om det gör så här ont nu hur ont kommer det göra sen? Och hur lång är det kvar egentligen?
Klockan blev 9.00 på morgonen och jag hade inte sovit många minuter under natten. Jag ringde upp till barnmorskorna och berättade hur det kändes och att det de senaste timmarna hade tryckt på så mycket neråt att jag reflexmässigt hade fått lov att trycka på jag med. Jag frågade om vi kunde gå och äta frukost först och sedan komma upp till dem för en kontroll. Då först hörde jag barnmorskan bli lite orolig och hon sa att det var nog lika bra vi åkte upp till dem så fort som möjligt. Allt jag kunde tänka på var att jag kände mig helt utmattad, jag hade knappt fått någon sömn på två dygn och dessutom var jag helt utsvulten, jag behövde energi! Men, men tänkte jag vi kanske kan gå och äta efter kontrollen.
Vi kom upp till barnmorskorna och det tryckte fortfarande på rejält. Jag kunde inte sitta ner för det kändes som jag skulle sätta mig på Minis huvud. Fortfarande hade jag frossa och värkarna kom väldigt tätt. Barnmorskan insåg ganska snabbt hur det var och jag fick ta av mig mina kläder och ta på mig sjukhusets hemska nattlinne och lägga mig i förlossningssängen. Hon gjorde en kontroll på mig och konstaterade väldigt förvånat att jag var helt öppen och huvudet inte var långt borta. ”Åh din stackare har du legat nere i latensrummet och kämpat dig hit fram helt själv utan hjälp och smärtlindring”, sa hon. Jag blev överlycklig över att jag nu var öppen och kände mig som en vinnare när jag hörde hennes kommentar. Jag hade ju inte haft en aning om hur det skulle kännas, hur långt fram jag var och återigen hur ont är outhärdligt ont? Tydligen har jag en rejäl smärttröskel eller så var det nog min envishet och ilska över koordinatorn som hjälpte mig ända hit. Antagligen var det en kombination av allt.
De följande timmarna bestod av krystvärkar. Förloppet blev väldigt långdraget, för varje krystvärk åkte Mini ut för att sedan åka in igen (pga att jag tydligen hade ett för stort bäcken som inte riktigt hjälpte till att föra barnet neråt). Jag kom på att jag fortfarande inte hade fått någon smärtlindring och frågade om jag kunde prova lustgasen. Lustgasen gav en berusad känsla och tog bort en del av smärtan, det var skönt när man hade lärt sig hur den fungerade. En läkare kallades in som tog ett blodprov på Minis huvud för att kolla att allt var ok (eftersom det nu hade pågått i flera timmar), vilket det som tur var. De satte dropp på mig för att göra krystvärkarna mer intensiva och tätare, vilket förhoppningsvis skulle skynda på förloppet. Ytterligare en barnmorska kallades in som stod och tryckte på magen för varje värk så att Mini inte skulle åka in igen. På något vis, trots att jag var helt utmattad och tömd på energi, hade jag enorma krafter och jag krystade som en galning. Mattias stod bredvid och stöttade mig igenom varje värk, masserade, talade uppmuntrande och gav mig vätska att dricka. För varje värk grep jag om hans nacke hårdare och hårdare så jag tror han var rätt så öm han också efteråt.
Klockan 13.59 kom så äntligen vår lilla Mini till världen. Det var helt otroligt, jag och Mattias grät av lycka och det var så man knappt kunde tro att det var sant. Jag frågade barnmorskan om det var en tjej eller kille och Mattias svarade att det var en tjej. Det kändes helt underbart. Barnmorskorna torkade Mini ren men Mini skrek inget. Jag såg barnmorskorna bli lite oroliga och tillslut sa de att Mattias skulle följa med och de sprang ut med Mini. Tusen tankar hann passera genom mitt huvud och nu grät jag av oro och rädsla. Efter några minuter som kändes som en evighet kom Mattias tillbaks med Mini i famnen och allt var ok. Hon hade bara haft lite slem i luftvägarna som de sög ut. Jag blev överlycklig. Vi kom snabbt överens om att det var en liten Elsa, det kändes så självklart. Gud vilket enormt lyckorus vi var i, utan tvekan den lyckligaste stunden i hela vårt liv. Känslan går inte att beskriva, men ni som har fött barn själv vet nog vad jag menar.
Mattias var ett enormt stöd och utan honom hade det aldrig gått. Han masserade, pratade uppmuntrande med mig och gav mig vätska och stöttade mig på alla tänkbara sätt och vis. Han är min klippa. Tusen tack älskling du är bäst <3
Det här var berättelsen om hur Elsa kom till världen, vår lilla skatt, vår prinsessa, vårt allt!
Lite av varje
Åkte ner och körde ett styrkepass idag, skönt som bara den. Men visst är man lite trött och seg i kroppen nu när nya rutiner som förälder skall jobbas in. Blev lite medeltunga hantelpressar, flyes samt pec-deck för bröstet och sen ganska tunga bicepscurls med hantel i lite olika former. Fint att få slita lite.
Plötsligt slår det mig, jag är farsa!! Fortfarande en helt overklig känsla men jag blir helt varm i kroppen när jag tänker på vår lilla familj! Nu är jag komplett! Gluttar på dom två som ligger i sängen och ammar och hjärnan klarar inte av att bearbeta den tillfredställelse jag känner, framtiden har lysande utsikter.
Elsa ligger nu i skrivande stund på mitt bröst och sover! Min sessa!
Vill också passa på och tacka för alla presenter och blommor. Vi Bugar och bockar.
Skickat från min HTC
Plötsligt slår det mig, jag är farsa!! Fortfarande en helt overklig känsla men jag blir helt varm i kroppen när jag tänker på vår lilla familj! Nu är jag komplett! Gluttar på dom två som ligger i sängen och ammar och hjärnan klarar inte av att bearbeta den tillfredställelse jag känner, framtiden har lysande utsikter.
Elsa ligger nu i skrivande stund på mitt bröst och sover! Min sessa!
Vill också passa på och tacka för alla presenter och blommor. Vi Bugar och bockar.
Skickat från min HTC
17 januari, 2012
Tack alla nära och kära!
Tack så mycket för alla gratulationer! Vi är jättelyckliga, om något trötta :)
Skickat från min HTC
Skickat från min HTC
16 januari, 2012
Elsa är hemma!
| l |
| Elsas första sovstund i Lindas egensydda näste |
| Precis hemkommen |
Vill också passa på att säga att L är den mest underbara fantastiska människa som krystade ut detta knyte, älskar dig så! Den största prestation en människa kan göra, det är med största respekt jag ser på L och alla kvinnor som genomgott detta, jag bugar mig djupt, kram till er alla.
Skickat från min HTC
15 januari, 2012
BB
En liten tröttis som snart får bege sig till sitt nya hem i Johanneberg. Men först så ska vi strax göra ett PKU test.
Skickat från min HTC
Skickat från min HTC
14 januari, 2012
Elsa
En liten tösabit har vi fått i famnen men hjärnan har problem att koppla, det känns som en dröm fast samtidigt är hon helt självklar i våra liv, som att hon alltid varit med oss.
När hon var på väg ut så gled hon tillbaka mycket efter varje krystning på grund av att L har stort utrymme i bäckenet, så hon fick lite hjälp av en BM som sköt på med tryck på L's mage, till slut kom hon ut lite på sniskan så att näsan blev lite klämd, en liten boxarnäsa, som sen kommer bli normal.
Vi ligger nu i ett familjerum på Mölndal BB och har det hur mysigt som helst och håller på att lära känna varandra. När vi åker hem beror lite på men det blir antingen imorgon eller på måndag.
Summa sumarum nu är vi en familj!
Mamma ,pappa, barn! Måste nog gnugga ögonen och se om det är sant!
Jo se där ligger hon lilla Elsa!
Skickat från min HTC
När hon var på väg ut så gled hon tillbaka mycket efter varje krystning på grund av att L har stort utrymme i bäckenet, så hon fick lite hjälp av en BM som sköt på med tryck på L's mage, till slut kom hon ut lite på sniskan så att näsan blev lite klämd, en liten boxarnäsa, som sen kommer bli normal.
Vi ligger nu i ett familjerum på Mölndal BB och har det hur mysigt som helst och håller på att lära känna varandra. När vi åker hem beror lite på men det blir antingen imorgon eller på måndag.
Summa sumarum nu är vi en familj!
Mamma ,pappa, barn! Måste nog gnugga ögonen och se om det är sant!
Jo se där ligger hon lilla Elsa!
Skickat från min HTC
13 januari, 2012
Elsa
Idag kl 13.59 kom vår dotter Elsa in våra liv. 50 cm lång och 3460g tung. Helt ofattbart underbart. Alla är vi friska och glada.
Skickat från min HTC
Skickat från min HTC
08 januari, 2012
Tips på efterrätter
Tänkte dela med mig av två jätte goda efterrätter till er som liksom jag älskar sötsaker :)!
Jag testade här om dagen att göra Panna Cotta av en liten pulverpåse ("Jättegott by Tina Nordström") som jag hittade på ICA. Superenkelt och jätte gott! Det var bara att koka upp grädde, mjölk och pulver och låta koka ca två min och sedan ställa kallt i portionsformar i fyra timmar. På toppen la jag passionsfruktskärnor.
Testade även ett nytt recept här om dagen på Pekannötpaj.....å så sött, kletigt knäckigt och gott, bland det godaste jag ätit! Den var godast dagen efter när den hade fått stelna till sig lite grann, och med vaniljglass till. Receptet hittade jag här på: Bloggfamiljen - Matplatsen
Jag testade här om dagen att göra Panna Cotta av en liten pulverpåse ("Jättegott by Tina Nordström") som jag hittade på ICA. Superenkelt och jätte gott! Det var bara att koka upp grädde, mjölk och pulver och låta koka ca två min och sedan ställa kallt i portionsformar i fyra timmar. På toppen la jag passionsfruktskärnor.
Testade även ett nytt recept här om dagen på Pekannötpaj.....å så sött, kletigt knäckigt och gott, bland det godaste jag ätit! Den var godast dagen efter när den hade fått stelna till sig lite grann, och med vaniljglass till. Receptet hittade jag här på: Bloggfamiljen - Matplatsen
03 januari, 2012
Gravid i vecka 38
Nu är jag i vecka 38 och bara ca 19 dagar kvar! Fortfarande mår jag och bebis jätte bra men nu har jag börjat samla på mig en del vätska i ben och fötter som gör det lite jobbigt. Som tur är finns stödstrumpor och Mattias som ger mig fotmassage nästan varje kväll :). Dagarna rusar på och vi kan knappt tänka på annat än att vi snart kommer ha vår lilla kille/tjej hos oss.
Det här kan man läsa på www.blimamma.se
"Nu är bebisen ungefär 50 cm från topp till tå och väger omkring 3.1 kilo. Den växer fortfarande även om den egentligen redan är redo att födas. De senaste veckorna har bebisen samlat på sig avfall i mage och tarmar. Detta avfall kallas för beck och är grön-svart, och består av hudceller, lanugohår och annat material som bebisen svalt. Detta är den första avföring som bebisen kommer ge ifrån sig efter förlossningen. Bebisens huvud är mjukt och formbart på grund av de s.k. fontanellerna som kan liknas vid rörliga plattor, som ännu inte är sammanvuxna. Dessa är till för att huvudet skall kunna deformeras något för att enklare kunna passera ut genom födelsekanalen. Detta är normal och inte farligt för bebisen, men kan göra att huvudet ser lite underligt ut direkt efter förlossningen, men det återgår snart till normal form. Ögonen saknar ännu tårkanaler, vilka utvecklas först några veckor efter förlossningen. Bebisen kan födas vilken dag som helst nu. Bara 5% av alla barn föds på sitt beräknade förlossningsdatum."
Efter i morgon är det fritt fram för bebis att komma för då har vi hämtat nya bilen och monterat in babyskyddet. Annars är allt förberett här hemma; spjälsäng och vagn är bäddade och klara, skötbordet och alla möjliga skötgrejer är inhandlade, BB väskorna är packade och frysen laddad med mat. 3 veckor är det längsta man får gå över tiden här i Göteborg innan de sätter i gång en, jag hoppas verkligen att jag slipper det.
Köket före & efter renovering
Vardagsrum före & efter renovering
Sovrum före & efter renovering
"Minis" rum före & efter renovering
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)

























